I uppsatsen undersöks vilka svårigheter en före detta kriminell möter längs vägen vid återanpassning till samhället. Går det att tvätta bort en stämpel som avvikare och hur påverkar stigmatiseringen deras liv. Vi vill alltså lyfta fram hur före detta kriminella upplever vägen tillbaka in i samhället och möjligheterna till ett normalt liv. Uppsatsen studeras med hjälp av en kvalitativ metod för att på bästa sätt få en förståelse för en före detta kriminells egna tankar och upplevelser kring processen att bygga upp ett nytt liv. Det insamlade materialet bygger på intervjuer med två livsberättelser, en nyckelinformant och kompletteras vidare med ett case.

I dagens samhälle känner allt fler unga ett utanförskap och hiphopen har blivit ett viktigt medel för att illustrera detta utanförskap. Syftet med uppsatsen är att belysa hur en motståndskultur kan komma till uttryck via musik. En textanalys på gangsterrappgruppen Kartellens låttexter har utförts för att klarlägga vilken motståndskultur gruppen uttrycker i texterna, samt vilka centrala aspekter denna kultur innehåller. För att besvara studiens frågeställningar har Howard S Beckers teori om avvikande och R W Connells teori om maskulinitet använts. I rapporten har även tidigare forskning kring gatukultur, hiphop och utanförskap behandlats.

This study concerns the complete oeuvre by the British author Helen Zahavi: Dirty Weekend (1991), True Romance (1994), and Donna and the Fatman (1998). Her novels are here read as a trilogy dealing with the dialectics of gender and violence in 20th century discourse, drawing on theories of how the construction of subjects is produced by power, of the relation between power and sexuality.The heroines of Zahavi?s novels try their best to move about in a world where their freedom of movement is limited to their female identity. In Dirty Weekend the protagonist tries to shoot her way out, claiming revenge on every man that is forcing himself upon her. She gains some freedom of movement by refusing subordination, but does not really change the order of power.

This study concerns the complete oeuvre by the British author Helen Zahavi: Dirty Weekend (1991), True Romance (1994), and Donna and the Fatman (1998). Her novels are here read as a trilogy dealing with the dialectics of gender and violence in 20th century discourse, drawing on theories of how the construction of subjects is produced by power, of the relation between power and sexuality.The heroines of Zahavi?s novels try their best to move about in a world where their freedom of movement is limited to their female identity. In Dirty Weekend the protagonist tries to shoot her way out, claiming revenge on every man that is forcing himself upon her. She gains some freedom of movement by refusing subordination, but does not really change the order of power.